Invasiva växter i trädgården – lista 2026

Två listor styr vad du får ha i trädgården: EU:s förteckning över invasiva främmande arter, som gäller i hela unionen, och Sveriges egen nationella förteckning, som började gälla 15 maj 2026 genom förordning (2026:311). Den svenska listan träffar många vanliga trädgårdsväxter. Hela listan över växter finns i tabellen längre ned.

Vilka trädgårdsväxter är förbjudna 2026?

Den nationella förteckningen omfattar 34 arter, nio som lever på land och 25 i vatten. De nio landväxterna är:

• blomsterlupin (Lupinus polyphyllus) och sandlupin (Lupinus nootkatensis)
• vresros (Rosa rugosa)
• kaukasiskt fetblad (Phedimus spurius) och sibiriskt fetblad (Phedimus hybridus)
• kanadensiskt gullris (Solidago canadensis) och höstgullris (Solidago gigantea)
• spärroxbär (Cotoneaster divaricatus)
• strandkotula (Cotula coronopifolia)

På EU:s förteckning finns bland annat parkslide (Reynoutria japonica), jätteslide och hybridslide, som lades till 7 augusti 2025, och jättebalsamin (Impatiens glandulifera). Japansk träddödare (Celastrus orbiculatus) är beslutad men omfattas av förbuden först från 2 augusti 2027.

Naturvårdsverket beskriver alla de vanliga trädgårdsexemplen som växter som har spridits från trädgårdar ut i naturen: lupinerna längs vägar och banvallar, gullriset med vindspridda frön, fetbladen genom dumpat trädgårdsavfall och vresrosen genom nypon som fåglar äter.

Vad innebär förbuden för dig som har trädgård?

För arterna på den nationella förteckningen säger förordningen att de inte avsiktligt får

1. föras in i landet,
2. hållas,
3. födas upp,
4. transporteras, utom till en anläggning för att förstöras,
5. säljas eller på annat sätt släppas ut på marknaden,
6. användas eller bytas,
7. tillåtas föröka sig, växa eller odlas,
8. släppas ut i miljön.

Samma åtta förbud gäller för arterna på EU:s förteckning enligt EU-förordningen 1143/2014.

I praktiken betyder det att du inte får köpa, plantera, sälja, byta eller ge bort de listade växterna, inte heller frön eller skott. Det är inte heller tillåtet att dumpa trädgårdsavfall med växterna i naturen. Naturvårdsverket skriver att det är straffbart att med uppsåt eller grov oaktsamhet hantera EU-listade arter i strid med förbuden.

Måste jag ta bort växter som redan finns i trädgården?

Det beror på vilken lista växten står på.

Nationellt listade växter (till exempel lupiner, vresros och gullris): förbudet mot att låta arterna växa och föröka sig gäller bara när fastighetsägaren är en statlig myndighet, kommun eller region. Som privat fastighetsägare eller arrendator får du alltså låta ett befintligt bestånd stå kvar. Men du får inte odla arten aktivt, och du ska vidta de åtgärder som behövs för att den inte sprids från tomten. Naturvårdsverket påpekar att du ibland ändå kan behöva ta bort hela eller delar av ett bestånd för att vara säker på att det inte sprids.

EU-listade växter (till exempel parkslide och jättebalsamin): alla, även privatpersoner, är skyldiga att hindra att de sprids. Länsstyrelsen skriver att fastighetsägare har ansvar för att bekämpa EU-listade arter på sin mark. För arter som redan är mycket spridda i Sverige, som parksliden, tar Naturvårdsverket fram hanteringsprogram med riktlinjer.

Länsstyrelsen kan utöva tillsyn och besluta att du ska bekämpa eller hantera arter på din mark. Har du frågor om ditt eget fall är det länsstyrelsen du vänder dig till.

Vilka undantag finns?

Förordningen gör tre undantag för enskilda landväxter:

• Spärroxbär: förbuden gäller bara i Gotlands län och Kalmar län. I övriga landet är det lagligt att hålla och sälja spärroxbär.
• Vresros: förbuden gäller inte frösterila hybrider med vresros. Själva arten och sorter som sätter frö omfattas. Vi har inte hittat någon officiell lista över vilka sorter som räknas som frösterila.
• Kaukasiskt och sibiriskt fetblad: förbuden gäller inte exemplar som används på sedum- eller vegetationstak, om taket byggdes innan arten listades eller senast tre år efter, det vill säga senast 15 maj 2029.

Det finns också en övergångsregel för handeln: lager som fanns när arten listades får under ett år hållas och transporteras om det förvaras slutet och inte kan föröka sig eller ta sig ut. Under samma år, och så länge villkoren är uppfyllda, får lagret överlåtas till mottagare utanför Sverige, men inte säljas inom landet.

Förordningen innehåller inget undantag för trädgårdssorter av lupin. Är du osäker på om en viss sort omfattas, fråga länsstyrelsen.

Vi rekommenderar aldrig någon av de listade arterna, inte heller där undantagen gör dem lagliga. Undantagen ändrar inte hur växterna sprider sig.

Hur blir jag av med invasiva växter?

Börja alltid med mekaniska metoder. Naturvårdsverkets grundregel är att blommande invasiva växter ska bekämpas före blomning och frösättning, och att även rotdelar kan sprida arten.

• Lupiner: slå av dem innan de sätter frö, gärna flera gånger per säsong. Mindre bestånd kan du gräva eller dra upp. Ta bort växtmaterialet och kom tillbaka senare samma säsong och nästa år för att ta plantor som grott från fröbanken.
• Vresros: gräv upp den med rötterna, annars kommer den snabbt tillbaka. Det är enklast medan plantorna är små.
• Jättebalsamin: slå eller dra upp den innan den blommar. Ta bort fröställningarna, eftersom fröna kan eftermogna, och kontrollera platsen igen senare under säsongen och året efter.
• Gullris och fetblad: låt dem aldrig sätta frö. Fetbladen och gullriset sprids också med rotdelar och jordstammar, så var noga med jorden du flyttar och med redskapen.
• Parkslide: den är enligt Naturvårdsverket den svåraste invasiva växten att bekämpa i Sverige. Rotbitar på mindre än ett gram kan slå rot, och Naturvårdsverket skriver att den kan svara på bekämpningsförsök med rotskott upp till sju meter från huvudplantan, ibland in på grannens mark. Gör en plan för flera år, prata med grannarna om beståndet sträcker sig över tomtgränsen och kontrollera i förväg att återvinningscentralen tar emot växtdelarna.

Gräv bara på din egen mark. Vill du ta bort växter på någon annans mark, till exempel kommunens eller grannens, behöver du markägarens tillstånd.

För privatpersoner finns inga godkända produkter för kemisk bekämpning av parkslide i Sverige. Naturvårdsverket skriver att produkter med glyfosat inte får användas av privatpersoner och att endast yrkesmässig hantering är tillåten, av någon med behörighet för växtskyddsmedel. På vissa ytor krävs dessutom dispens från kommunen. Vill du ha hjälp med kemisk bekämpning, anlita en yrkesmässig entreprenör med behörighet, till exempel en av Riksförbundet Svensk Trädgårds certifierade parkslidebekämpare. Frågor om ditt fall kan du ställa till kommunen eller länsstyrelsen.

Var ska jag göra av växtavfallet?

Det är under transport och hantering som risken för spridning är störst. Naturvårdsverket rekommenderar att du

1. packar växtdelarna i dubbla sopsäckar eller ett slutet kärl och försluter väl,
2. kör dem till återvinningscentralen och sorterar dem som brännbart, inte som trädgårdsavfall,
3. lägger mindre mängder dubbelpackat i soptunnan för restavfall, om din kommun tillåter det,
4. rengör redskap, skor och maskiner från jord efteråt.

Lägg aldrig invasiva växter i komposten och elda dem inte själv i trädgården. Frön och rotdelar klarar höga temperaturer, och i en tunna blir det sällan tillräckligt varmt i hela högen. Naturvårdsverkets sida om jättebalsamin nämner att du kan höra med kommunen om du får bränna trädgårdsavfall själv, men myndighetens vägledning om växtavfall avråder från det. Vi följer den försiktigare linjen. Att gräva ned växtdelarna kan räknas som deponering, vilket kräver anmälan eller tillstånd. Parkslide ska aldrig fraktas oförpackad på ett öppet släp.

Jord från platser där växterna har stått kan också innehålla frön och rotdelar. Flytta den inte till andra delar av trädgården, och fråga var jorden kommer ifrån när du köper ny.

Är växterna på SLU:s risklista också förbjudna?

Nej. SLU Artdatabankens risklista har bedömt omkring 1 622 främmande arter. Enligt Naturvårdsverket har 451 av dem hög eller mycket hög risk att bli invasiva i Sverige inom 50 år. Risklistan var en grund när den nationella förteckningen togs fram, men den innebär i sig inga förbud.

Länsstyrelsen råder ändå att du hanterar risklistade växter försiktigt, eller undviker dem. Prydnadsväxter med mycket hög risk döljs som standard i våra förslag, och de med hög risk märker vi med att de kan sprida sig. Se risklistan i ordlistan.

Vad planterar jag i stället?

Välj växter som inte står på någon av listorna. I Växtväljaren visas aldrig listade arter. Prydnadsväxter med mycket hög risk enligt SLU döljs som standard. Bra startpunkter:

• för humlor och bin i stället för lupiner och gullris: pollinatörsvänliga växter
• för en solig rabatt: perenner för soligt läge
• för att täcka marken i stället för fetblad: marktäckare för skugga

Hittar du en invasiv art i naturen kan du rapportera den till Artportalen via invasivaarter.nu. Skicka med en bild, så blir artbestämningen lättare.

Listade växter

Tabellen nedan visar alla växter på EU:s och Sveriges förteckningar, med datum då förbuden började gälla. Den bygger på samma data som stoppar listade arter från att visas i Växtväljaren, och vi kontrollerar den minst en gång i kvartalet.